2005
DOI: 10.3917/hyp.051.0079
|View full text |Cite
|
Sign up to set email alerts
|

Territoire paroissial et investissement notabiliaire

Help me understand this report

Search citation statements

Order By: Relevance

Paper Sections

Select...
1
1

Citation Types

0
0
0
3

Year Published

2020
2020
2022
2022

Publication Types

Select...
1
1

Relationship

0
2

Authors

Journals

citations
Cited by 2 publications
(3 citation statements)
references
References 1 publication
0
0
0
3
Order By: Relevance
“…Lyon-Caen har iakttagit detta sätt att skriva även i breven till Balzac, och kallar den mimetisme, efterbildning av författarens egen stil. 163 Vi ska exemplifiera samtliga dessa tre sätt att närma sig Lagerlöf, och börjar med den första kategorin: ingivelsen. En pensionerad folkskollärarinna med försörjningsbörda för sjuka släktingar skrev 1933 till Selma Lagerlöf.…”
Section: Ursäkter Och Andra Retoriska Taktikerunclassified
See 1 more Smart Citation
“…Lyon-Caen har iakttagit detta sätt att skriva även i breven till Balzac, och kallar den mimetisme, efterbildning av författarens egen stil. 163 Vi ska exemplifiera samtliga dessa tre sätt att närma sig Lagerlöf, och börjar med den första kategorin: ingivelsen. En pensionerad folkskollärarinna med försörjningsbörda för sjuka släktingar skrev 1933 till Selma Lagerlöf.…”
Section: Ursäkter Och Andra Retoriska Taktikerunclassified
“…898 Denna "mimetism", som Lyon-Caen benämner det, återfinns även i breven till Balzac och Sue. 899 Att läsa världen genom romanen är också något som Balzacs och Sues läsare ägnar sig åt. Som nämnts spelar berättelsernas verklighetsbakgrund en viktig roll för många läsare.…”
Section: Avslutningunclassified
“…Sur le plan budgétaire ou sur le plan de la personnalité juridique, l'éclatement de l'« Église » est particulièrement net, chaque paroisse a son budget propre et son livre de prières, chaque couvent est une institution autonome dont les membres sont soumis à une règle commune mais qui gère son recrutement en ajustant le montant des dots et le niveau social de ses nouveaux membres en fonction de l'offre et de la demande (Dinet, 1990). Au xviii e siècle, l'archevêque de Paris n'exerce aucun contrôle sur les finances des fabriques paroissiales de la capitale, et l'argent de la charité est contrôlé aussi bien par les laïcs que par le clergé (Barbiche-Dainville, 2005 ;Lyon-Caen, 2006). Encore au xx e siècle, le « caractère décentralisé de l'Église catholique sur le plan matériel » persiste (Moisset, 2011 : 55).…”
unclassified