“…Samtidigt som Eagleton pekar ut denna förändring som någonting specifikt för humanvetenskapernas situation under andra hälften av 1900talet, skulle man kunna tillägga att det han beskriver ju på sätt och vis bara är gammal, hederlig upplysning. Om man kan tala om upplysningens kärnvärden så innefattar dessa kritiskt tänkande mot företeelser i omvärlden likaväl som en beredvillighet till självkritik -på så vis verkar även en "postmodern" filosof som Derrida i den västerländska upplysningens anda (Borsgård 2021b). Som filosoferna Max Horkheimer och Theodor W. Adorno (1947/2012) har understrukit riskerar dock en upplysning som brister i självkritik att slå över i sin motsats och skapa övermod, trångsynthet och förtryck (för att inte tala om krig och klimatkatastrof).…”