Things are different elsewhere: An intellectual history of intellectual history in Sweden

Abstract

In the 2010s, intellectual history has been experiencing growth and success internationally. There have been discussions about the identity and status of the field, often including taking recourse to its history. Such historiography focuses on the larger countries, which means leaving out one country where the historical study of ideas have been successfully institutionalized, namely Sweden. This article deals with the Swedish discipline idéhistoria, founded in 1932, and will introduce and situate the discipline within discussions of the international field of intellectual history, considering in what sense idéhistoria is a form of intellectual history. The findings are that if intellectual history is defined closely to the Cambridge School tradition, then idéhistoria is different, but if intellectual history is a field which more generally studies human thought, knowledge and ideas in their historical contexts, then idéhistoria is one nationally distinct but successful form of intellectual history. Having kept strong ties to the history of science, but also developing in other directions throughout its history, the discipline is today eclectic, held together more by institutional means than a strong kernel in methodology or practice. Still, for those advocating a broader intellectual history, idéhistoria may be seen as an interesting example.

Kunskapshistoria, idéhistoria och annan historia: En översikt i skandinaviskt perspektiv

“…Idéhistoria kan förstås som ett internationellt ämne och forskningsfält, på engelska då kallat history of ideas eller idag framför allt intellectual history, men det är ett ämne som i ett internationellt hänseende faktiskt är unikt institutionaliserat i Skandinavien. Detta gäller särskilt i Sverige där ämnet finns på alla stora lärosäten, till skillnad från i Danmark och Norge där det -om än stabilt och sedan länge -framför allt finns i Århus och Oslo (Grumsen & Hjermitslev, 2007, s. 98-101;Goering, 2017, s. 25-27;Jansson, 2019).…”

“…Idéhistoria lyckades i Sverige med något som inte skett hos de skandinaviska grannarna, nämligen att sprida sig till andra lärosäten och i det följde också en breddning, exempelvis med mer av filosofihistoria och internationella teman. Inte minst har det senare traditionellt varit fallet i Lund och i Göteborg (Andersson & Björck, 2008;Jansson, 2019). 2 Idag är idéhistoria representerat vid alla större svenska lärosäten och kännetecknas av en stor mångfald; vetenskaps-och teknikhistoria är starka, men filosofi och politisk idéhistoria är också viktiga strömningar, liksom olika kulturhistoriska perspektiv.…”