The birth of the author

Abstract

The Sumerian hymn known as the The Exaltation of Inana, which was attributed to the Old Akkadian priestess Enheduana, is the earliest known depiction of literary authorship. Through a close reading of the text, the essay argues that the figure of the author is created by a number of individuals acting together, including the addressee, performers, and copyists of the poem. Their involvement is necessary for authors to become authors, and authorship can therefore be seen as a collaborative creation even when a text is attributed to a single person. This notion of co‐authorship, not as a collaboration between delimited individuals, but as the collective creation of an authorial persona, makes the author an inherently fluid entity—waxing, waning, dispersed, and regrouped over the course of the text. Having identified this form of co‐authorship in the Exaltation, the essay then traces its dynamics across a wider selection of poems.1

Gudar och människor bland texter och paratexter

“…En nyckel finns i en annan av de texter som förknippats med henne, dikten The Exaltation of Inanna Här besjungs nämligen textens tillkomst: "This filled me, this overflowed from me, Exalted Lady, as I gave birth for you What I confided to you in the dark of night, a singer shall perform for you in the bright of day! Because of your assaulted wife, because of your assaulted child, Great was your fury, remorseless your heart " The almighty queen, who presides over the priestly congregation, She accepted her prayer 22 Texten är fascinerande, inte minst utifrån födelsemetaforen Tidigare i dikten har det berättats om en stad vars sköte är ur funktion och det beskrivs hur kvinnorna på natten inte längre söker råd eller avslöjar sina hjärtans rena tankar för sina makar Likheterna med den avslutande skildringen är slående Resultatet av Enheduanna och Inannas framgångsrika dialog nattetid -en dialog med möjliga sexuella undertoner -är en metaforisk födelse: dikten I sin studie av mesopotamiskt författarskap pekar assyriologen Sophus Helle också på en konsekvens av detta: födelsen innebär att barnet separeras från sin moder 23 I detta fall syns detta både genom att dikten framförs av en sångare och i det att dikten byter från första till tredje person Enheduanna -som i dikten vänt sig till Inanna efter att ha blivit förvisad från sin prästtjänst av en man vid namn Lugalanne -upprättas, men försvinner samtidigt ut ur bilden Författarskap innebär i denna text alltså inte att Enheduanna sätts i främsta rummet, vare sig som kreativ upphovskvinna (jämför romantiken) eller författarfunktionell diskursmarkör (jämför Foucault) I stället förstås författarskap som en samverkan mellan flera aktörer:…”

“…In order for authors to become authors, they must recruit a community of performers, copyists, and readers who are willing to continue the circulation of the text and thereby carry it beyond its original context This kind of cooperation both constitutes the authors, as it allows their text to circulate as a work of literature, and removes the authors from their own work, as the text is handed over to others [ ] After the lines "what I have told you in the dead of night, / a gala shall repeat for you at midday," the gala becomes the new speaker of the text, and so the "I" disappears 24 Efter Enheduanna följer århundraden av tystnad, men att denna författarförståelse inte ska ses som världshistoriskt unik kan anas om vi förflyttar oss framåt i tiden, till en period då personer mer systematiskt börjar förknippas med texter, nämligen den nyassyriska tiden där inte minst Assurbanipals omfattande samlande av litteratur till sina bibliotek kom att markera något av en milstolpe i mesopotamisk litteraturhistoria 25 Här återfinns bland annat en katalog i tre kopior som av Wilfred G Lambert (1926-2011) fått namnet "A Catalogue of Texts and Authors" 26 Men att dessa "författare" inte kan anses motsvara vare sig romantikens författarideal eller Foucaults författarfunktion blir snart tydligt Katalogen omnämner nämligen inte bara människor, utan också gudar och legendariska kungar som personer som "talat" texter På ett ställe är "författaren" till och med en häst(!) Listan är ändå viktig, eftersom den tillsammans med andra texter målar en bild av en mesopotamisk förståelse av författare Tre exempel kan få illustrera detta…”