Teaching activities with toddlers: Considerations on theoretical and empirical grounds

Abstract

The purpose of this study is to generate knowledge about what participating in teaching activities requires of children and teachers, and to what extent very young children, such as toddlers, are able to do so. With teaching recently being written into the Swedish national curriculum for preschool (encompassing children 1–5 years old), there has, like in many other countries, emerged a heated debate on the pros and cons of this and what it may mean for preschool in general and for the youngest children (toddlers) in particular. Therefore, in this study we analyze a series of related activities, theoretically conceptualized as teaching, in order to see what characterizes these activities and what demands they put on participants (toddlers and their teachers). Our elaboration is carried out on theoretical basis (developmental research) as well as on empirical basis (original research conducted in preschool). The empirical data consist of video observations, and these are analyzed according to the principles of Interaction Analysis (IA). Theoretically, the study is informed by Play-Responsive Early Childhood Education and Care (PRECEC). The findings clarify what teaching with toddlers require of teachers and these young children, and what is characteristic of such teaching is differentiated.

Responser som grund för gemensamt innehåll. Om undervisning i förskola

“…Ett villkor för teorin om lekresponsiv undervisning är att respons behöver finnas i förgrunden och förutsätter att både barn och pedagoger/förskollärare responderar på varandra eller innehållet för att aktiviteten ska kunna förstås som undervisning (Pramling et al, 2019). Avgörande för förståelsen av undervisning som gemensam är att deltagarna pendlar mellan Som om och Som är och skapar tillräcklig intersubjektivitet, vilket innebär att deltagarna tillfälligt och tillräckligt koordinerar sina handlingar och är beroende av interaktion genom respons på varandra (Pramling et al, 2019;Wallerstedt et al, 2022). Intersubjektivitet innebär att deltagare delar förståelse av det som de tillsammans engageras i och riktar uppmärksamhet mot och är beroende av interaktion.…”

“…Med respons menas återkoppling, gehör och gensvar vilket mellan barn och pedagoger kan medföra en riktning för intersubjektivitet som rör sig mot gemensamhet (Pramling et al, 2019;Wallerstedt et al, 2022). Respons står i relation till deltagare men även till innehåll eller objekt.…”