Suggestopedi som språkdidaktiskt verktyg i vuxenutbildning - en kritisk textanalys

Abstract

Syftet med den här artikeln är att belysa hur förespråkare för den språkdidaktiska metoden suggestopedi konstruerar 1) problemet med att vuxna med utomeuropeisk språkbakgrund inte lär sig tillräckligt snabbt samt 2) lösningen, det vill säga hur denna problematik kan och bör bemötas enligt involverade projektaktörer. Detta görs genom en kritisk diskursanalys av sex strategiskt utvalda texter som alla framhåller suggestopedi som en fruktbar metod och som alla knyter an till projekt finansierade av Europeiska socialfonden. Analysen genomförs i fem steg. I det första steget identifieras hur problemet med att de vuxna inte lär sig snabbt nog konstrueras av aktörer som är involverade i projekten och i det andra steget identifieras vilka lämpliga åtgärder som föreslås i syfte att adressera det uppfattade problemet. Steg tre packar upp det nätverk av praktiker i vilken Europeiska socialfonden är en central aktör. Därefter belyses motstridigheter och luckor som trädde fram via analysen liksom potentiella metodologiska problem. De slutsatser som går att dra handlar om att det finns kritiska aspekter att beakta både när det gäller hur de vuxna med utländsk bakgrund konstrueras och vad beträffar den tillämpade didaktiska metoden.

En samtida diskurs om betydelsen av fysisk aktivitet för undervisning och lärande: Kritisk analys av artiklar i lärarfackliga tidskrifter

“…De personer som yttrar sig i artiklarna ovan har sannolikt valts ut för intervju av tidskrifterna på grundval av att de i sina respektive professionella roller framstått som särskilt engagerade eller framgångsrika i att föra in fysisk aktivitet i skolan. Att på detta sätt ge röst åt olika förespråkare är kännetecknande för det spår av tidskrifternas artikelgenrer som belyser exempel på vad som antas vara gynnsam pedagogisk verksamhet i skolan, vilket också tidigare studier av lärarfackliga tidskrifter bekräftar (se Levinsson & Norlund, 2018;Norlund, 2020). En viktig utgångpunkt för analysen som presenteras i den här artikeln är emellertid att diskursen kring fysisk aktivitet inte bara byggs upp av vad som delges i termer av referat och citat från intervjuer, utan också av de val som träffats av verksamma på respektive tidskrift som exempelvis journalister, redigerare, bildsättare och redaktörer.…”

“…Analysen visar att problematiken kännetecknas av en övergripande degenereringsdiskurs, som ackompanjeras av både en brist-och en riskdiskurs, medan en övergripande säljdiskurs, som inrymmer såväl en mirakel-som en glada barn-diskurs, präglar framställningarna av lösningarna på de identifierade problemen. Denna typ av kontrastering mellan nedslående problem och tilltalande lösningar känns igen från tidigare studier av fackföreningstidskrifter(Levinsson & Norlund, 2018;Norlund, 2020) och utgör därtill ett centralt element i den neoliberala marknadsdiskurs som kommit att genomsyra utbildningssektorn och somIdeland et al (2020) benämner "solutionism" (s. 95).Sammantagna stärker därmed resultaten från föreliggande och tidigare studier hypotesen att åtminstone ett spår av fackföreningstidskrifternas artikelgenrer på en övergripande nivå tycks hamna inom en neoliberalt orienterad marknadsdiskurs.Poängen med att göra kritiska diskursanalyser är, hävdarFairclough (2003), att dessa synliggör vilka antaganden som görs av inbegripna aktörer och i förlängningen hur makt utövas i en särskild praktik. I det här fallet har vi visat hur lärare riskerar att bli föremål för en deprofessionalisering av den grupp tidskriftsaktörer som istället snarast kunde förväntas stödja lärare, förbättra deras arbetsvillkor och säkerställa att deras status inte urholkas (jfrSjöberg, 2010;Levinsson, 2013).…”