Resilience in Local Housing Policy? Liberal or Restrictive Policy Stances Among Swedish Municipalities Following the Great Migration in the Summer of 2015

Abstract

The dramatic event that the great migration in the summer of 2015 entailed changed the migration policies of various countries. Substantial amendments were hastily made in a policy field in which already tense state-local relations struggled to manage coordination, responsibilities, and funding. Sweden, recognized as a final host country of the massive flows of refugees and asylum-seekers, was no exception. In Sweden, autonomy in terms of local refugee reception was circumvented in 2016. Municipalities' remaining discretion is above all concentrated to one of the most crucial spheres of refugee reception: the outline of local housing policies. We argue that housing may be perceived as a tool of resilience that local governments may use to maintain far-reaching influence over the settlement of migrants with a refugee background by selecting restrictive or generous policy options. In this paper, we conduct a theoretically grounded analysis of local housing policy for refugees among Swedish municipalities. To capture the intrinsic dynamic, we propose a generic typology applying the dimension of either a liberal or a restrictive housing policy and relate it to theoretical notions of refugee policy as characterized by either a rights-based or a more restrictive approach. Our findings show that local governments in Sweden pursue a wide array of policy stances that appear to be correlated with factors originating from prior experiences of refugee reception, conditions in the labor and housing markets, and political circumstances. Based on this, we argue that local housing policy has offered municipalities a tool to exert a form of intentional, or unintentional, migration control despite national efforts to impose a more just system of refugee reception.

Vindlande vägar i bostadsojämlikhetens Sverige: berättelser om marknadspraktiker, flyktingplaceringspolitik och bostadsprekaritet.

“…Flyktingplaceringspolitikens utformning, med å ena sidan rätten till bostad för en person som sökt asyl i Sverige men också möjligheten att själv ordna bostad, å andra sidan dess utspridningspolitiska målsättningar genom bland annat den så kallade Bosättningslagen. En politisk styrning som forskning har visat ger upphov till stora lokala variationer i vilka förhållanden och villkor människor möter (se till exempel Emilsson och Öberg 2022; Holmqvist et al 2022). Att policy påverkar människors boendevägar står således klart men hur kan denna påverkan förstås?…”

“…Om vi utgår ifrån att människor som sökt asyl eller nyligen beviljats uppehållstillstånd inte föredrar osäkra eller trångbodda förhållanden kan vi i stället anta att det är andra mekanismer än valet att ordna boende på egen hand som ligger bakom. Osäkra och trångbodda förhållanden är därtill återkommande problem på såväl anläggningsboenden som vid anvisning efter uppehållstillstånd (se till exempel Sandström 2020, exemplet från Kävlinge i början av kapitlet, liksom Holmqvist et al 2022). Forskning kring implementeringen av "Bosättningslagen" har, som tidigare nämnts, visat på stora variationer mellan kommunerna vad gäller längden på de kontrakt och den bostadsstandard som anvisade hushåll erbjuds (Grange & Björling 2020; Holmqvist et al 2022).…”

“…Osäkra och trångbodda förhållanden är därtill återkommande problem på såväl anläggningsboenden som vid anvisning efter uppehållstillstånd (se till exempel Sandström 2020, exemplet från Kävlinge i början av kapitlet, liksom Holmqvist et al 2022). Forskning kring implementeringen av "Bosättningslagen" har, som tidigare nämnts, visat på stora variationer mellan kommunerna vad gäller längden på de kontrakt och den bostadsstandard som anvisade hushåll erbjuds (Grange & Björling 2020; Holmqvist et al 2022). 33 En anvisning som inte ger förutsättningar för en långvarig och hållbar bostadssituation kommer troligen inte heller att bli bestående utan leda till ett behov av vidareflyttning.…”

“…Personer som bor i ABO och beviljas uppehållstillstånd har rätt att genom anvisning tas emot i en kommun, som tillhandahåller bostad. Tidigare forskning har visat att förhållandena och villkoren vid anvisning uppvisar stora variationer mellan kommunerna (Grange & Björling 2020;Holmqvist et al 2022). Med andra kategorier försvinner rätten till bostad.…”