Beriberi má rekja til þíamínskorts og geta einkennin verið fjöl-breytileg þar sem máttleysi og dofi eru algengust.1 Þíamín, einnig þekkt sem B1-vítamín, er vatnsleysanleg sameind sem er forveri margra mikilvaegra virkra afleiða, þar á meðal þíamín pýrófos-fats og þíamín þrífosfats.2 Þíamín pýrófosfat er nauðsynlegt fyrir ýmis efnaskipti líkamans, svo sem í efnahvörfum Krebs-hringsins. 3 Þíamín þrífosfat tekur þátt í myndun taugaboða í útlaegum taugum en rekja má algengustu einkenni beriberi til truflunar á þeim.2,3 Helmingunartími þíamíns er einungis 10-20 dagar og mjög litlar birgðir eru geymdar af því í líkamanum.2 Því verður að neyta þíamíns reglulega í faeðu til að koma í veg fyrir skort. Faeðan verður að vera fjölbreytt því þíamín er aðallega að finna í kornvör-um en einnig í minna magni í graenmeti og kjötvörum.3 Beriberi er sjaldséður sjúkdómur hér á landi enda tengist hann aðallega vannaeringu og einhaefu mataraeði í fátaekari löndum heimsins. Þetta á sérstaklega við um landsvaeði þar sem hýðislaus hrísgrjón eru meginuppistaða faeðunnar, eins og í Suðaustur-Asíu.2 Á Vesturlöndum greinist sjúkdómurinn helst hjá sjúklingum sem þjást af vannaeringu og langvinnri áfengissýki. 1,4 Beriberi hefur einnig verið lýst eftir kviðarholsskurðaðgerðir.1 Hér er lýst tilfelli sem greindist á bráðamóttöku Landspítala en sjúklingurinn hafði 10 árum áður gengist undir magahjáveituaðgerð vegna offituvandamála.Beriberi-sjúkdómur stafar af skorti á vítamíninu þíamíni sem er langoftast afleiðing vannaeringar en getur verið fylgikvilli skurðaðgerða. Rúm-lega fertug kona sem gengist hafði undir magahjáveituaðgerð 10 árum áður leitaði á bráðamóttöku Landspítala vegna máttleysis og dofa. Við skoðun voru laervöðvar rýrir og sinaviðbrögð í neðri útlimum ógreinanleg. Einkenni bentu til fjöltaugakvilla sem talinn var samrýmast einkennum beriberi en magn þíamíns í blóði maeldist töluvert undir viðmiðunarmörk-um. Hún var meðhöndluð með 300 mg af þíamíni í aeð og einkenni tóku að hjaðna. Þíamínskort í þessu tilfelli má sennilega rekja að mestu til magahjáveituaðgerðar og vannaeringar tengda henni. Þetta er sjaldgaefur fylgikvilli sem ber að hafa í huga hjá sjúklingum með fjöltaugakvilla, jafnvel löngu eftir slíka aðgerð.
Á G R I P
TilfelliRúmlega fertug kona leitaði í tvígang með 5 daga millibili á bráða-móttöku Landspítala vegna vaxandi dofa og máttleysis í útlimum. Einkennin voru mest áberandi í ganglimum og fannst henni "eins og að hún staeði á brauðfótum og aetti erfitt með að standa óstudd". Sömuleiðis kvartaði hún um dofa í fingurgómum og tám. Dregið hafði úr matarlyst og hún hafði kastað upp daglega um nokkurra vikna skeið. Því léttist hún um nokkur kílógrömm en ástaeða uppkastanna var óþekkt. Hún hafði auk þess margra ára sögu um ofnotkun áfengis, þó ekki vikurnar fyrir innlögn, og hafði alltaf naerst vel þar til þessi veikindi með uppköstum gerðu vart við sig. Í heilsufarssögu kom fram að hún hafði verið greind með sykursýki af tegund 2, sóragigt og þunglyndi og gengist undir gallblöðrutöku og svuntuaðgerð á kvið. Tíu árum áður...