Kommunala folkomröstningar i Finland

Abstract

Folkomröstningar utgör en politisk metod för att öka den demokratiska legitimiteten för ett politiskt beslut. I Finland bidrog en lagändring år 1990 till att det även blev möjligt att arrangera rådgivande folkomröstningar på kommunal nivå. Den politiska makten kvarstår hos kommunfullmäktige, folkomröstningsresultatet till trots, och kommunfullmäktigen runt om i Finland har vid upprepade tillfällen valt att gå emot resultatet från folkomröstningen. Trots detta finns det fortfarande en brist på studier i vilka man har fokuserat på hur resultatet i folkomröstningen inverkar på det efterföljande politiska beslutsfattandet i kommunfullmäktige. Denna studie bidrar till att fylla den forskningsluckan genom att närmare studera i vilken utsträckning valdeltagandet och segermarginalen inverkar på kommunfullmäktigebeslutet att antingen följa eller inte följa resultatet av folkomröstningen. Studiens resultat visar att när segermarginalen är lägre ökar också sannolikheten för att kommunfullmäktige ska rösta emot majoritetsviljan medan valdeltagandet inte verkar att ha någon inverkan på kommunfullmäktigebeslutet. Detta indikerar att när folkviljan blir tillräckligt tydlig, ökar även kongruensen mellan ett folkomröstningsresultat och kommunfullmäktigebeslut, vilket i praktiken innebär att resultatet av en rådgivande folkomröstning vid en klar segermarginal förvandlas till ett politiskt bindande utfall.