Fyra berättelser om arbete: Om arbetsattityder och mening och varför man ska arbeta (Del 1)

Abstract

InledningMichel de Montaigne säger i en av sina essayer att: "Det viktigaste vi kan lära ungdomen är vakenhet och aktivitet". 1 Min egen fria tolkning av denna femtonhundratalsutsaga är att författaren menar att den äldre generationen ska lära de yngre samhällsmedborgarna att vara nyfikna, kritiska, kreativa, skapande och arbetsvilliga. Att förverkliga detta ideal fullt ut under femtonhundratalet var eventuellt lika svårt som idag. Kanske är det ändå så att arbetet som livsprojekt inte är lika viktigt för ungdomar idag som förr och inte längre anses ge en särskild mening åt livet. Det måste i vilket fall som helst vara "rätt" arbete för att få en djupare mening. Detta arbete behöver inte vara ett lönearbete i traditionell mening utan kan i stället vara ett "fritidsarbete" som mer är ett individuellt projekt än ett arbete i samhällsnyttans tjänst. 2Den nya tekniken gör också människor mer tillgängliga och arbetsplatsen liksom arbetstiden blir alltmer flexibel. Förändringar sker, men frågan om arbetets betydelse i det mänskliga livet är fortfarande angelägen.Ungdomars livsstil har ändrat sig och vi har numera, om vi jämför med när jag växte upp i en småstad under femtio-och sextiotalet, ett förändrat och heterogent Sverige med allt mindre hushåll, fler splittrade familjer, segregerat mellan stad och land och mellan olika förorter i storstadsmiljö samt mellan olika samhällsgrupper. Samhället har uppenbara problem med att integrera nya folkgrupper i "folkhemmet". Ökar otrivseln har det sannolikt också betydelse för brott och spridning av droganvändning. Människor flyr från verkligheten. Tröstätning och alkohol samt materiell överkonsumtion dövar tillfäl-ligt ångesten och ledan men bidrar ytterligare till passivitet och till att människor fastnar i skuldfällan. Arbetskraften är geografiskt orörlig och enligt larmrapporter blir svensken allt fetare. Ändå uppmanas vi ofta till en ständigt ökad konsumtion. Du är alltid fri att konsumera. Reklamens glada budskap är ofta konsumera mera -det hjälper. Men är ett köpkraftens evangelium verkligen något att bli frälst på? Finns samhällsekonomisk täckning för vår livsstil eller lever vi på lån, upptagna av nuet och föga intresserade av framtiden utom när det spekuleras om jordens undergång? Finns det rentav en framtidsrädsla?Är detta en vrångbild av Sverige? Kanske delvis. En sak som däremot verkar säker är att där livsstilar ändras där ändras på sikt också grundläggande värderingar och attityder.