Childcare for Sale: Mapping Private Institutions in Sweden 1900–1975

Abstract

Private providers and commercial profit are features of today's Swedish welfare society, but the market was already an arena for the production, distribution and consumption of such services by the early twentieth century. One of the private-sector institutions offering well-to-do parents residential care for their children during restricted periods was the so called Barnpensionat (Eng.: Children's boarding house). Since these institutions are not previously studied, the extent and organization of such establishmentss are unknown. Through analyses of digitalized newspaper material, including advertisements, this article maps the existence and function of barnpensionat in Sweden during the period 1900-1975. 2015, when many unaccompanied refugee minors arrived in Sweden. These institutions have been of temporary character and many of them are closing at the moment.

”När mor och far ska ha ledigt” – De kommersiella barnpensionatens annonser under åren 1915–1972

“…Det var en flexibel lösning där barn kunde inackorderas i helpension under så lång tid som det passade föräldrarna. Det vanligaste verkar ha varit vecko-eller månadslånga vistelser (Sjöberg och Sköld, 2021). Att barn lämnades under långa tidsperioder gör att barnpensionaten har viss likhet med barnkoloniverksamhet (Münger, 2000), sommarhem (Landahl, 2013), feriebarnsinackordering (Ljungdahl Zackrisson, 2012), privat fosterhemsplacering (Sköld och Söderlind, 2014) och internatskolor (Sandgren, 2015).…”

“…Men till skillnad från barnkolonier, sommarhem och feriebarnsinackordering var många barnpensionat tillgängliga även andra tider än under skolledigheter. Barnpensionaten drevs ofta av ensamstående kvinnliga entreprenörer som inackorderade ett mindre antal barn i en lantligt belägen villa (Sjöberg och Sköld, 2021). Eftersom de var institutioner med personal skilde de sig från privat fosterhemsplacering i familj.…”

“…En studie gjord i anslutning till den här indikerar dock att barnpensionat även fanns i Danmark, Italien, Schweiz, Tyskland och Frankrike. Hur utbredda de var är oklart, och förutom att barnpensionaten i Danmark kallades för børnehotel 1 vet vi inte hur de benämndes, vilket gör det svårt att finna eventuella studier som ger en internationell kontext för fenomenet (Sjöberg och Sköld, 2021).…”

“…Från 1910-talet fram till 1970-talets början var minst 160 barnpensionat verksamma i Sverige (Sjöberg och Sköld, 2021). Majoriteten, 122 stycken, annonserade i dagspress, vilket betyder att barnpensionat under denna tidsperiod bidrog till att synliggöra barn medialt i ett konsumtionssammanhang.…”

“…(DN 1950-03-22: 24) dentuppsatser har tidigare skrivits om barnpensionat och de har använt det tillvägagångssättet för att uppskatta antalet historiska barnpensionat. Sökresultaten blev då av nödvändighet högst begränsade och de fann endast 12 (Gunnarsson, 2003) respektive 11 (Dahlberg, 1995) annonserande barnpensionat, vilket är att jämföra med att 160 olika barnpensionat identifierats utifrån sökning i databasen (Sjöberg och Sköld, 2021).…”