“…Tidigare svensk forskning om barnavårdsutredningar har uppmärksammat historisk utveckling (Lundström, 1993), socialtjänstens sorteringsarbete med att ta emot, utreda och åtgärda anmälningar och ansökningar om barn som riskerar att fara illa (Wiklund, 2006;Cocozza, 2007;Östberg, 2010), rättsliga förutsättningar vid utredningar om barns skydd och vård (Friis, 2003;Mattsson, 2002;Leviner, 2011), genusperspektiv i barnavårdsutredningar (Pettersson, 2006), barnperspektiv och barns rättigheter (Hultman, 2013;Heimer m.fl., 2017) samt socialsekreterares perspektiv på utredningar om tvångsvård av barn och unga (Ponnert, 2007). Sammantaget har forskningen visat större intresse för barnavårdsutredningar i samband med orosanmälningar och tvångsvård (Lundström, 1993;Hollander, 1985;Mattsson, 2002;Friis, 2003;Cocozza, 2007;Ponnert, 2007) än för utredningar i samband med föräldrars och barns egna biståndsansökningar.…”