Att Stötta Nyfikenhetsdrivet Lärande i Förskolan

Abstract

Nyfikenhet ges en central plats i förskolan och betraktas som en nyckel till lärande, särskilt inom pedagogik som tar sin utgångspunkt i barns utforskande. Samtidigt saknas empiriskt grundad kunskap om hur nyfikenhetsdrivet lärande kommer till uttryck och kan stöttas i förskoledidaktisk praktik. Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger stöttar det nyfikna lärandet inom ramen för Reggio Emilia inspirerad utforskandepedagogik. Detta undersöks med hjälp av ett ramverk för stöttning av nyfikenhetsdrivet lärande kombinerat med detaljerade multimodala interaktionsanalyser av videoinspelad interaktion från utforskande aktiviteter inom ramen för den förskoledidaktiska praktiken Socio- Emotionellt, Materiellt Lärande (SEMLA). Den teoretiska utgångspunkten är att nyfiket lärande kan förstås som en cykel där (1) informationsgap uppmärksammas av barnet, (2) barnet söker eller inväntar information och som (3) fullföljs när information som fyller informationsgapet erhållits. Resultaten visar att pedagoger lägger tonvikt på olika delar i nyfikenhetscykeln, att pedagoger är inbegripna med att validera information som erhållits och att det är av betydelse för pedagoger att vara medvetna om barns förkunskaper när ambitionen är att sätta igång och stötta deras nyfikenhet i riktning mot ett specifikt lärande.