Åter till Ålborg

Abstract

Flyvbjergs Ålborg-studie har bidragit till förskjutningen från kommunikativ planeringsteori mot poststrukturalism. Den har ändå teoretiska brister som bara delvis utretts. Hans inkoherenta bruk av Foucault och förenklade syn på natur- kontra samhällsvetenskap påverkar alltjämt forskningen. I stället för att söka korrigera defekten avser jag, utan att ogiltigförklara studiens empiriska innehåll, skapa koherens genom att ersätta dess teoretiska grundval med en struktureringsteoretisk, vilket jag även finner teoretiskt fruktbart. I motsats till ett konsekvent foucaultskt perspektiv kan tillgången ta planeringsexpertisen på allvar, liksom Flyvbjerg de facto gör. Hans ambition att lösa tvisten mellan Habermas och Foucault om modernitetens problem måste dock överges.