Framing the Picture of the Child

Abstract

The paper studies the forms that are used in planning for a child’s early childhood education and care in Finnish day care from the perspectives of social constructionism and discourse analysis. It asks how childhood is conceptualised in these forms and what are the social functions of early childhood education and care as implied in the conceptualisations. The paper shows that the conceptions of childhood and the understanding of the functions of early childhood education and care are mostly in unison and are rooted in traditional discourses, approaches and practices of Finnish day care. Consequently, the child’s view and the child as an agent in her/his world are not present in the forms.

Role and Success of Finnish Early Childhood Education and Care in Supporting Child Welfare Clients: Perspectives from Parents and Professionals

“…This principle is implemented in current practices of day care as a partnership in upbringing and drawing up an individual educational plan for a child with parents (Alasuutari and Karila 2010). An obligation was also introduced for day care to provide a special care or rehabilitation plan for children with special educational needs and/or from risky environments (Heinämäki 2004).…”

Utvecklingssamtal som uppgift och verktyg i förskollärares professionssträvanden i interaktion med föräldrar

“…Utvecklingssamtal i förskolan har tidigare främst studerats med fokus på relationen och gränserna mellan privat och offentligt, och där ansvaret för barnet i hemmet och förskolan förhandlas (Alasuutari, 2009;Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2009). Det vetenskapliga intresset har företrädesvis varit att studera hur parterna positioneras och positionerar sig i samtalen, men också om hur samtalet utgör en arena för att granska och examinera enskilda barn (Alasuutari, 2009;Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2008). Utvecklingssamtal kan förstås som ett verktyg för styrning och normalisering till ett idealt förskolebarn, men även i förhållande till föräldrar (Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2010Markström, , 2011bMarkström, , 2013Vallberg-Roth & Månsson, 2008).…”

“…Det vetenskapliga intresset har företrädesvis varit att studera hur parterna positioneras och positionerar sig i samtalen, men också om hur samtalet utgör en arena för att granska och examinera enskilda barn (Alasuutari, 2009;Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2008). Utvecklingssamtal kan förstås som ett verktyg för styrning och normalisering till ett idealt förskolebarn, men även i förhållande till föräldrar (Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2010Markström, , 2011bMarkström, , 2013Vallberg-Roth & Månsson, 2008). Detta har bland annat studerats genom att fokusera samtalens interaktionella struktur, hur barn och föräldrar positioneras och vad som anses som normalt i relation till den institutionella ordningen (Alasuutari & Markström, 2011;Leiminer & Baker, 2000;Markström, 2009Markström, , 2011bSilverman, Baker & Keogh, 1998).…”

“…Pedagoger kategoriserar ofta barn och deras beteende som bra eller dåligt genom språkliga strategier med benämningar som kan kopplas till olika diskurser, och när det gäller de yngsta barnen, ofta i linje med utvecklingspsykologisk teori och terminologi. Utvecklingssamtal handlar således i stor utsträckning om att bedöma och utvärdera det enskilda barnet, företrädesvis i förhållande till ett idealt och "normalt förskolebarn" (Alasuutari & Karila, 2010;Alasuutari & Markström, 2011;Markström, 2009Markström, , 2011aSilverman et al, 1998).…”

“…Markströms (2009Markströms ( , 2010Markströms ( , 2011a studier av själva genomförandet av utvecklingssamtalen, visar hur samtalen fungerar som en pedagogisering av föräldrarna samt som en styrningspraktik gentemot föräldrarna. Tidigare forskning har vidare demonstrerat att bedömning och utvärdering av det individuella barnets står i fokus i förskolans utvecklingssamtal (Alasuutari & Karila, 2010;Alasuutari & Markström, 2011;Markström, 2006Markström, , 2009Markström, , 2011aMarkström & Simonsson, 2011;Silverman et al, 1998). Det denna studie bidrar med är att visa att utvecklingssamtalet inte enbart kan betraktas som en granskningspraktik för det individuella barnet eller föräldrarna, utan också förstås som en granskningspraktik för förskoleverksamheten samt som en självgranskning av professionen.…”