Att skapa åtgärder för att minska järnvägssjälvmord - er det möjligt?

Abstract

Själmord inom järnvägstrafik är orsaken till ca 75 % av alla personpåkörningar med dödlig utgång i Sverige. Detta drabbar samhället på flera sätt, offret som brottats med självmordstankar som till slut leder till handling, anhöriga och/eller andra personer i offrets närhet, likaså utgör självmord ett betydande problem för järnvägssektorn med stora förseningar som påverkar både resenärer, operatörer och spårförvaltare. Frågan är om dessa personpåkörningar kan förebyggas; är det möjligt att göra begränsningar i miljön för att göra det svårare att utnyttja järnvägen som en självmordsmetod? Prevention av järnvägssjälvmord har utvecklats i några svenska artiklar som presenteras här och dessa jämförs även med andra internationella vetenskapliga studier. Forskningen visar att det finns strategier för att skapa preventionsåtgärder som både försöker reducera attraktiviteten i metoden och som reducerar dödligheten. I aktuell sammanställning förs en diskussion kring ett antal möjliga åtgärder som systemägaren inom järnvägssektorn själva kan förfoga över. En konklusion är att det finns ett antal åtgärder som kan användas och utvecklas inom järnvägens ordinarie säkerhetsarbete. Suicides constitute about 75% of all deaths in person-train collisions in Sweden. Besides the tragedy directly related to the victim, these events inflict severe trauma among relatives, professionals and others involved. The capacity of the rail transport system to operate timely and effectively is also hampered. Are these accidents preventable? Is it possible to take actions that make it more difficult to use the railway as a means to commit suicide? Railway suicide prevention has been developed in some Swedish articles and is also compared to other international research in this study. These articles summarize the results in the form of alternative preventative strategies, ranging from measures reducing the attractiveness of railway as a means of suicide to lethality reducing measures. Thus, the research demonstrates a number of potentially available strategies in the hands of the systems-owner. The most significant conclusion, therefore, is that suicide prevention should be seen as an integrated part of regular railway safety work.